saandraerikssoon.webblogg.se

gokväll! 
Eftersom jag faktiskt har en del läsare som är hästintresserade tänkte jag berätta,precis som jag gjorde med träningen, om min bakgrund med hästar.

Jag har alltid, sen jag kommer ihåg varit runt hästar-stora som små. Min mamma brukade ta mig till stallet under mina första år, så jag antar att det är därifrån jag fått mitt stora intresse för dessa djur. 

Jag började rida när jag var 5 år gammal på min grannes envisa ponny, där red jag i säkert 4-5 år på deras hästar och ponnyer. Jag kommer ihåg hur obeskrivligt fånigt glad jag var när det var onsdag då jag fick åka till stallet, överlycklig tjej! 

Min granne var väldigt noggran med sitsen,skänkeln (mina ben),händerna, att jag hade extrem kontroll över hästen och det är jag väldigt tacksam för nu när jag är äldre, men just då var det kanske inte det roligaste att bara nöta sitsen,skritta,trava,och ha dressyr varje gång. Men som sagt så kan jag inte vara mer än tacksam nu! 

 

 

Efter det tog jag ett uppehåll hos henne och började rida med min andra granne, det var en otroligt stor skillnad! från att allt skulle vara strikt och kontrollerat till att jag blev uppkastad på en 170 hög häst och hade galopptävlingar upp för backen hos oss. haha ja det blev en omväxling iallafall! 
Hos dom hade jag så roligt, red den stora hästen varje gång och vi fokuserade enbart på att ha så kul som möjligt samt hitta på galna saker på hästen. Vi tolkade,ställde oss på hästen då vi red,försökte byta häst med varandra under galopp, ja vi gjorde ALLT! Men återigen så tog jag uppehåll där och började rida hos min klasskompis.

 

 

Dom hade ett turridningsstall med 20 nordsvenskar, och jag trodde jag hade kommit till himlen!! hästar överallt. Nu var jag alltså 10 år gammal. Jag och min vän umgicks varje dag, jag iprincip bodde hos dom, red deras hästar varje dag och hjälpte till i deras stall när det behövdes. 
Det här va också ett ställe där vi hittade på allt! vi brukade under sommarkvällar springa in i hagen och hoppa upp på varsin häst och rejsa över åkrarna-inte jättesäkert men oj så underbart. Vi skulle alltid rida i den djupaste snön och alltid tävla om vem som kunde galoppera fortast eller göra snyggaste "indian upphoppningen" -jag förlorade alltid.hahah Jag och min vän Louise fick också låna två av eras ponnyer för att tillrida dom, det var en riktig utmaning men återigen något jag lärt mig av! 

 

Sen har jag ridit på samma ställen några omgångar till,några nya ställen. Jag red överallt där jag fick rida, hittade alltid nya människor med hästar som ville ha hjälp och där fanns jag! Och iochmed att jag har ridit på så otroligt många ställen (kan inte räkna alla ställen) har jag dels lärt mig mycket inom ridning men också att snabbt anpassa mig efter hästen jag sitter på. 
Jag har ridit på så många olika hästar genom mitt liv,vilket inte ens är så långt,men den lärdom jag fått är obeskrivlig.

 

 

Under alla år som jag ridit har jag alltid på något vänster hittat av dom allra bråkiga/busiga/galnaste, ja rent av jävligaste hästar som finns. hahah! 
Av någon anledning så har jag aldrig varit rädd för hästar, oavsett storlek. Det har nästan varit så att ju större desto bättre och det har jag nog att tacka till min mamma. Men eftersom jag inte varit rädd, och aldrig hetsat upp mig i situationer där vissa kanske skulle hetsat så har jag fått dessa hästar som är lite mer krävande. Som behöver någon som tjurar tillbaka. Och det har varit så många gånger som jag blivit nerbackad i ett dike/stegrad med/avkastad/fastklämd/biten/attackerad/skenad iväg med, så man tror nästan att nu får det räcka med hästar. Men alla dessa stunder har alltid lyckats bli så komiska, eller jag gör det komiskt. Och jag skulle ALDRIG byta ut dessa stunder för något i världen-Gud så jag har lärt mig! inte bara om hästar utan om mig själv också! jag har hittat min styrka hos hästarna. 

 

 

För snart 3 år sedan började jag rida hos min kompis igen (andra stället) och hon behövde endel hjälp med sina hästar då tiden inte räckte till, och självklart hjälpte jag till! Mer och mer red jag hennes hästar, och tillslut kom ägaren och sa till mig: "jag har så lite tid nu,så jag lär inte kunna komma alls snart. Men fortsätt gärna rida och du kan iprincip se dem som dina egna hästar nu." Dom orden gjorde mycket! så lycklig.
Jag red nästan alla dagar i veckan, tog hand om dem och njöt så otroligt mycket. Det var mycket ansvar och mycket spännande hände när man var själv.haha hästar rymde hit och dit bl.a.
Men jag levde för dom hästarna och dom var mina allra bästa vänner, en nordsvensk tjockis-väldigt lugn och sansad,en aningen bitter kanske haha. Och en fullblodsblandning- riktig fräng i hästen och en personlighet som tog upp hela stället. Jag hade dem i 1,5 år innan dom såldes iväg. Mina bästa år,och det jag lärde mig av James (fullblodet) kommer jag ha med mig resten av livet!

 

 

Mina allra bästa vänner! aldrig älskat en häst så mycket. 

 

 

Ja och nu för att försöka avrunda detta galet långa inlägg så håller jag fortfarande på med ridning, rider på Norrmalm för tränare och kämpar för att bli så bra som jag kan,rider arbetskompisens häst och hjälper till där, rider lite överallt fortfarande haha. Och njuter alltid lika mycket. 
Det har aldrig ändrat sig sen jag var liten,är fortfarande samma övertaggad flicka för att få åka och rida.  Det är på hästryggen som jag är tryggast,min fristad.